Tango – ett utmärkt sätt att träffas

Den kända sydamerikanska dansen är ett av landets mest populära fritidssysselsättningar. Det är snart midnatt denna ljuva sommarkväll och tack vare latituden i det finländska sjödistriktet är det så gott som lika ljust som på dagen ute. Träpaviljongen norr om Tammerfors kryllar av folk av olika former och storlekar. De rör sig på dansgolvet genom att hålla hårt i en danspartner och med en passiv blick se in i varandras ögon. Min danslärare Virpi trycker mig mot den som valts ut att vara min danspartner. “Stå näääääära henne”, förkunnar hon.

Fast finländarna anses vara rätt rätt reserverade, har de en verklig förmåga att vara nära varandra fysiskt på en allmän plats. Tango är en populär hobby och dansgolvet är det perfekta stället för de annars blyga finländarna att träffas, småprata och uppvakta varandra.

Till skillnad från de sensuella melodierna i den argentinska versionen, är finsk tango märkare och mycket lugnare. Texterna smäktar över kärlek och förlust, och de djupa, utdragna tonerna väcker känslor förknippade med melankoli och längtan efter hemlandet. 

Finland förlorade en massiv bit av land vid östra gränsen under kriget. Landbiten togs av Sovjetunionen efter Andra världskriget. Träffande nog är den kändaste finska tangon “Satumaa” som betyder sagolandet. Den handlar om en plats långt borta dit man aldrig mera kan fara. Den här unika, finländska känslan av ensamhet och längtan kan uttryckas med ordet kaiho. Känslan påminner om det brasilianska konceptet saudade.

När vi tar paus en stund på dansgolvet slår mig tanken att för att finländarna skall kunna känna sig glada och bekymmerslösa, behöver de känna hjärtesorg och melankoli. För att vara lycklig kanske man måste vara olycklig först. Jag riktar min blick rakt mot min danspartner. Vi flätar samman våra fingrar och jag placerar andra handen på hennes höft. När dragspelet spelar sina första långsamma toner tar vi de första dansstegen.