Fly bullret

Scrolla ner

Artikel

Fly bullret

Helsingfors är en vacker stad, men ibland behöver man ta sig en paus från stadens buller och jäkt.

När det känns som så är det bäst att ta sin tillflykt till naturen; njuta av skogens mystik, doppa fötterna i det kalla sjövattnet och lyssna till vinden som susar i träden.

Jag brukar packa ryggsäcken och bege mig ut till den närliggande Noux nationalpark, skriver Hendrik Morkel, som jobbar som vildmarksguide.

Öppna större karta

Helsingfors

Helsingfors är en modern och kompakt europeisk stad känd för design och teknologi. Helsingfors attraktiva och unika karaktär beror till stor del på närheten till havet.

Helsingfors

Vädret är varmt och soligt, så jag är tacksam över skuggan från träden och de svalkande granitväggarna.

Efter att jag fyllt på min vattenflaska ger jag mig ut på de välmärkta lederna.

Ibland stannar jag till för att äta några blåbär, som helt enkelt ser för frestande ut för att lämnas oplockade. I Finland ger allemansrätten var och en rätt att plocka och äta bär i skogen.

Lederna slingrar längs sjöar och under träd. Det enda du hör är ljudet av dina fotsteg och vinden som susar i träden.

Nästa morgon vaknar jag tidigt och sitter under mitt varma täcke och njuter av soluppgången. Efter frukost fortsätter jag min färd i sakta mak.

Efter att ha sett solen gå upp bakom trädtopparna beslutar jag mig för att gå den åtta kilometer långa leden Korprundan, som tar mig till nationalparkens södra del.

Leden går uppför tills jag plötsligt finner mig stående på toppen av en brant klippa, som stupar ner mot sjön Haukkalampi. Efter att ha njutit av utsikten fortsätter jag följa leden på toppen av berget. Den erbjuder glimtar av sjön nu och då.

När jag anländer till sjön Holma-Saarijärvi beslutar jag mig för att det är dags för en paus. Utsikten över sjön är vacker. Jag tar av mig skorna och vadar ut i vattnet tills det når knähöjd; det uppfriskande vattnet känns underbart.

En kopp varm choklad tillredd över öppen eld ger mig tillräckligt med värme och energi för att fortsätta vandringen.

Jag beslutar mig för att stanna vid campingplatsen intill sjön Mustalampi. Jag betraktar solnedgången och eldens flammande lågor, medan jag småpratar med de andra vandrarna.

Eftersom väderprognosen utlovar bra väder till natten struntar jag i att spänna upp tältet, och sover under bar himmel. Den lätta vinden känns skön och snart sover jag sött.