Möt Paula på Bengtskär

Fyren Bengtskär är den allra sydligaste destinationen i Finland. Den reser sig på en liten, trädlös ö, vars rundade klippor formats av havets vågor i miljontals år.

Fyren byggdes 1906 och fram till vinterkriget bodde fem familjer på ön året runt. Under fortsättningskriget 1941 utspelade sig en blodig strid på ön och än idag kan man se spår efter den och känna av atmosfären av öns dramatiska förflutna. Byggnadens historia och de tidigare öbornas öde brukar göra ett djupt intryck på besökarna och lever vidare hos de nuvarande invånarna.

Bengtskär byggdes 1906 och är den högsta fyren i de nordiska länderna. Under kriget 1941 ägde ett stort slag om Bengtskärs ö rum och än idag kan man se spår efter det längs trapporna upp i tornet.

“Det är troligen den största fyren som någonsin har byggts. Och har ni tänkt på att detta är den allra sista ön, ingen bor utanför oss – där finns bara havet. Vi ser havet rätt i ansiktet och långt bakom oss finns alla de andra, inomskärsbor så att säga. Är det inte en fin tanke?”

(Muminpappan i Tove Janssons “Pappan och havet”)

Paula Wilson och hennes man har bott på ön i 16 år. De tar hand om fyren och bedriver ett litet hotell som är öppet mellan juni och september.

– Trots att Bengtskär är mitt hem är det viktigaste att fyren tillhör alla finländare. Den är en viktig del av vårt kulturella arv, en nationalskatt precis som våra slott och kyrkor.

En ensam ö mitt ute i ingenstans är en bedårande plats väl värd ett besök. På sommaren är nätterna ljusa.

Ön Bengtskär är liten, bara cirka två hektar stor. Här växer inga träd. Här och där kan man finna små hålor i klipporna där fåglarna byggt bon, om somrarna uppgår bona till flera hundra. Men det som riktigt slår en är att vädret här konstant växlar, ena stunden är det stilla och i nästa stund kan stora vågor rulla in mot klipporna.

“Vi ser havet rätt i ansiktet och långt bakom oss finns alla de andra, inomskärsbor så att säga. Är det inte en fin tanke?”?

– Muminpappan